Åh mannen i mitt liv till sjukhus...

...japp ni läste rätt. Mannen i mitt liv är ju som alla vet Gustav. Denna 22åringen fick igår sitt livs äventyr på djursjukhuset blåstjärnan igår.

Det hela började med att jag i tisdagskväll kom hem från jobbet och mötte då Elenor från Umeå innanför dörren. Hon anlände tidigare på dagen men pga mitt jobb så fick hon minsan ta sig ut till lilla Målsryd själv från stora Borås.
När jag sedan gick in och hälsade på Gustav som jag alltid brukar göra, så noterade jag nog att hans ena vinge hängde lite udda, och stack ut från kroppen (annars brukar ju hans vingar vara ett med kroppen så att säga, knappt dem syns). Detta gjorde ju att hela kvällen gick åt att oroa sig för honom, men då han både klättrade omkring i buren och åt duktigt så blev jag ju lite lättad.

Onsdagsmorgonen kom och jag ringde djursjukhuset och dem ville ju så klart ta sig en titt på honom. Sagt och gjort, efter lite starka protester så fick jag in Gustav vi transportburen och iväg vi for.

Oj vad poppis han blev där på sjukhuset, inte så ofta som det kommer in en vacker, ståtlig något rufsig kakadua av den ovanligaste modell.
Jag trodde ju han hade brutit eller slagit vingen ur led, men det visade sig han bara var lite stel i vingen och förmodligen fått sig en litet blåmärke då han trilla ner i botten av buren här om natten.
3000 kr fattigare men själaglad för att det inte var värre än ett litet blåmärke. Duktiga som dem är på Blå Stjärnan har dem ju trimmat hans klor så fint med så nu behövs inte det göras på nästan 2 år, för han är ju duktig på trimma dem själv.

Väl hemma igen så har han fått lite smärtstillande och ska få det i 5 dagar tillsammans med banan... och oj tror ni att Gustav blev glad när han fick äta massvis med banan, och kommer förmodligen bli lika glad i morgon då han får ännu mera banan. Lyllos Gustav :o)

Skönt att ha dig hemma igen Gustav

Over and out, Ms E

Låg...

...lägre, lägst...

over and out...

Snodd av Tricis (Lycka till gumman i utlandet)

Dagens humör:

Förträffligt bra måste jag säga.

Dagens mående:

Lite muskelvärk här o var men det går väl över.

Dagens borde:

Borde inte vara så försoffad

Dagens frisyr:

Blir inget avancerat till stallet.

Dagens smink:

Nada

Till Jobbet:

Är ju ledig idag.

Dagens klädsel:

Bekvämt

Dagens planer:

Äta lunch med min goa mekanikervän, och spendera eftermiddagen med CandyDarling

Dagens materiella vill ha:

Något att dra för vardagsrumsfönstrena med.

Dagens längtan:

Pussa lite på hästarna

Dagens fundering:

Hur kan man tappa lusten att andas.

Dagens beroende:

O'boy

Dagens tråkigaste:

Att en underbar vän tappat lusten att andas

Dagens tidning:

Hinner inte läsa

Dagens bästa:

Umgås med Candy

Dagens låt:

Angel med Ari (vinnare av idol finland 2006

solsken trots allt...

... solsken kom faktiskt.

Drömde precis innan jag vaknade att jag stod på ett jobb och kavla ut en deg och plötsligen så kom någon fram till mig med en avskedsansökan som dem ville jag skulle skriva på. Men jag vägrade. Och sen vaknade jag, och i det ögonblicket var jag tvungen att ringa min chef på jobbet (då jag vet dem har haft möte ang min och några av mina kollegors anställningar.) Har ju från den 6 okt 2006 varit anställd som vikarie för en go kille som gör något av sitt liv på en skola. Men nu var det ju över ett år sedan och vissa regler ska ju följas så ett möte har nu gått av stapeln och det visade sig vara positivt för min del, då jag nu har fått fast anställning weeeiii.

Äntligen något fast, något säkert och äntligen mitt livs första hela semester betald dubbelwweiii...

Sunshine after all...

Sorg, saknad & solsken...

...kan man kanske sammanfatta vardagen med, som den ser ut nu.

Jag är fortfarande arg och frustrerad över T's dumma dumma val att livet inte längre var värt att leva. Här hade vi verkligen en fantastisk personlighet som hade världen framför sina fötter. En person som var bäst i sverige inom sitt område.
Har svårt att sörja, kan inte sakna... saknaden kommer väl när man accepterat att någon aldrig mer kommer hem?.. har nog inte accepterat det än, varför vet jag inte.

Jag sa upp mig från SM i första hjälpen... kände att jag hade tagit på mig alldeles för mycket så jag blev helt enkelt stressad och vek under för pressen. Kände mig inte heller helt redo, behöver nog lite mer skinn på näsan, fast jag vet vad som ska göras är jag lite nervös att det inte ska räcka till. Så SM 2009 satsar jag på.

Solsken kanske det blir om det slutar regna snart...hihi, nä solsken kanske det blir när goaste L från stallet ger mig hennes fina storebrors telefonnummer...väntar med spänning *L*

Over and out. Ms E