En ledighet...

...jag inte ser fram emot är idag och i morgon.

Idag är det visning, som jag har lovat att följa med på, men jag kommer inte gå in. Jag har sett tillräckligt många döda personer i mitt liv tycker jag, dessutom sådana som är så nära en inpå livet. Följer med för att vara någon form av stöd så gott jag kan... känner mig ändå rätt så uttömd men detta ska väl gå det med.

Imorgon är det begravning av en av dem bästa personerna jag någonsin haft privilegiet att få känna och att få ha i min direkta närhet. Har svårigheter att förstå han faktiskt är borta, kommer aldrig få höra hans entusiastiska berättelser om.... ja allt egentligen, när han väl berättade så var det med stor entusiasm oavsett ämnet. Känns oerhört tungt, fast att jag någonstans förstår att hans demoner inte var snälla mot honom och att han kände det bara fanns en utväg. Undrar om en person som har bestämt sig för att ta sitt eget liv egentligen förstår vad det är för arbete denne lämnar efter sig, inte bara det praktiska men även det psykiska arbetet om att försöka förstå en sådan handling? Det kommer ta oerhört lång tid att återställa sig efter just Togges bortgång. Finns inte tillräckligt stora ord för att beskriva hans personlighet, så allt jag kan säga är att han var den bästa personen som fanns för många utav oss.
Det var helt enkelt inte dags än, men någon kallade på dig och du följde med...

Ms E