Åh mannen i mitt liv till sjukhus...

...japp ni läste rätt. Mannen i mitt liv är ju som alla vet Gustav. Denna 22åringen fick igår sitt livs äventyr på djursjukhuset blåstjärnan igår.

Det hela började med att jag i tisdagskväll kom hem från jobbet och mötte då Elenor från Umeå innanför dörren. Hon anlände tidigare på dagen men pga mitt jobb så fick hon minsan ta sig ut till lilla Målsryd själv från stora Borås.
När jag sedan gick in och hälsade på Gustav som jag alltid brukar göra, så noterade jag nog att hans ena vinge hängde lite udda, och stack ut från kroppen (annars brukar ju hans vingar vara ett med kroppen så att säga, knappt dem syns). Detta gjorde ju att hela kvällen gick åt att oroa sig för honom, men då han både klättrade omkring i buren och åt duktigt så blev jag ju lite lättad.

Onsdagsmorgonen kom och jag ringde djursjukhuset och dem ville ju så klart ta sig en titt på honom. Sagt och gjort, efter lite starka protester så fick jag in Gustav vi transportburen och iväg vi for.

Oj vad poppis han blev där på sjukhuset, inte så ofta som det kommer in en vacker, ståtlig något rufsig kakadua av den ovanligaste modell.
Jag trodde ju han hade brutit eller slagit vingen ur led, men det visade sig han bara var lite stel i vingen och förmodligen fått sig en litet blåmärke då han trilla ner i botten av buren här om natten.
3000 kr fattigare men själaglad för att det inte var värre än ett litet blåmärke. Duktiga som dem är på Blå Stjärnan har dem ju trimmat hans klor så fint med så nu behövs inte det göras på nästan 2 år, för han är ju duktig på trimma dem själv.

Väl hemma igen så har han fått lite smärtstillande och ska få det i 5 dagar tillsammans med banan... och oj tror ni att Gustav blev glad när han fick äta massvis med banan, och kommer förmodligen bli lika glad i morgon då han får ännu mera banan. Lyllos Gustav :o)

Skönt att ha dig hemma igen Gustav

Over and out, Ms E