Hur blev det egentligen...

...så här var nog inte riktigt vad jag hade tänkt för 2008. Visst än kan det ju ändra sig men hittills har det varit som en berg och dalbana både psykiskt och fysiskt.

Som nu tex sitter jag inomhus i det vackra vädret för jag har skadat min höft, beordrad vila så jag tror jag klättrar på väggarna.
För bara en månad sen var jag sjukskriven pga yrsel, så det börjar likna en tråkig följetong.
Och för några månader sedan gick den bästaste personen ur tiden, alldeles för tidigt, det var verkligen inte hans tid, har fortfarande svårt att smälta det.

Men man får ju inte glömma dem positiva sakerna. Som att få möjlighet att spendera tid med det bästa jag vet nämligen gården, med alla djuren och allt omkring dem. Lite ledsen då några av dem härliga djuren kanske ska få nya hem. Nåväl en får glädjas för det lilla.
Spa-upplevelsen var ju helt galet trevlig, så jag log från öra till öra.
Har haft turen att spendera tid med många av mina nära och kära som har kommit på besök och bott hos mig.
Jag ska ju bli faster i sommar igen, en tös har jag fått veta det blir. Så nu när jag ligger här helt sönder och trasig så funderar jag på namn till den lilla.

Ändå är svårt att se allt det positiva framför det negativa. Så idag har jag försökt tänka på vad jag är tacksam för, trots smärtan i höften som gör jag blir sängliggandes långa stunder.

Ms E