...att man faktiskt mår dåligt är väldigt svår att ta till sig. Jag slog numret till min kurator, men hon hade gått för dagen. Får väl försöka på måndag igen antar jag. Det som är det dumma i allt detta är att jag inte är helt säker på varför jag inte mår så bra. Kan liksom inte sätta finget på det.
Är det för att jag tycker att hela året har varit kass? Är det för att det är december och mörkt typ dygnet runt? Är det saknaden efter kärlek? Är det för att jag är överviktig och inte tycks vinna kriget mot kilona? Eller ska det vara så här?
Detta året har inte varit särskilt skoj för många av mina nära och kära. Och jag har försökt stå jämte dem och fånga upp dem i deras sorg och förtvivlan, men har hela tiden skjutit upp mitt eget sorgearbete. Vet att det inte är speciellt sunt, men jag fungerar tydligen så. Det är för jobbigt helt enkelt att ta tag i alla frågor och svar, att faktiskt besöka kyrkogården, att faktiskt prata om det med någon proffesionell person. Jag är som bekant en rätt lat person och när sådana här jobbiga saker sker så sopar jag dem under mattan för att slippa tänka på det. Men liksom olja är tjockare än vatten och alltid finner sin väg upp till ytan så gör även sådana här frågor det som inte är bearbetade. Det liksom bubblar upp inom en och man faller in i en sorts dvala för några sekunder då man försöker stampa tillbaka det ner långt ner där man inte hittar det sen.
Jag är en GLAD person, och har alltid varit tycker jag mig kunna säga. Har ofta fått höra det att jag ofta är på gott humör och ofta har positiva vinklingar på saker och ting. Men hur kommer det sig då att man lipar i bilen hela vägen hem från jobbet? Har ingen aning om varför, det bara blir så. Det är då, när det är mörkt och ensamt som allt bubblar upp igen. SKIT! Antar jag måste ta tag i det så fort jag kan...
Hoppas mycket på att Daniel som jag ska träffa i morgon på Lisebergs julmarknad ska tillföra lite ljus i min vardag. Det gör han ioförsig redan ofta, så som med sms,mail och msn. Tack vännen för det.
Over and out. Ms E
Friday, December 5, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Jag finns här för dig kompis, bara att slå mig en signal.. kram Alexandra
Hej vännen!
Finns här för dig!
Förresten jag måste ha missat dig idag, var även jag på Liseberg =)
Visst är det mysigt och fint där nu under jul??
Får komma förbi jobbet någon dag.. hör av dig om vilken dag du jobbar så smiter jag in!
SKÖT OM DIG!
Kramar i massvis Janiina
Du kan alltid nå mig om du behöver prata, vännen!
Kramar
Kramar även jag och finns givetvis också vid telefonen, vilket jag härmed ger ett tidigt nyårslöfte på att bli bättre på att använda för egen del.
Någon sa något klokt till mig en gång ang. med att lägga svåra saker åt sidan för egen del:
"Du kan ta bort det ur hjärnan, men kroppen minns alltid".
Hoppas du hade det jättebra på Liseberg, trots blåst och tråkväder som det ofta blir på denna sidan. Framför allt att Daniel ser till att vara solen i ditt liv. Det är du värd!
Post a Comment