Återvändandet...

...gick hyffsat smärtfritt, några var lite sena, men det gick bra. Så länge man har humöret på topp så går ju allt att lösa oftast =)
Tidig lördag morgon (26/9) begav vi oss iväg från Eriks lägenhet, spända av förväntan och vagnen full av alkohol. Vi gick den dryga kilometern mot bygdegården där det väntade registrering, betalning och uppdelning av lag. Vårat lag fick heta Porås (dock var inte jag inblandad i det beslutet, då jag inte på något vis har finsktalande släktingar, skyller på bröderna Mäkelä i detta beslut.) Något kall snålblåst fick vi uppleva första biten innan vi gick in i den djupa skogen där man fick lite lä, men med lite cider och öl i kroppen så höll man sig duktigt varm ändå, gott var det med att ha med sig någon som man kunde stjäla en kram av då och då hihi. Några visade upp en väldigt allmänbildning då det kom till frågorna och en del visade upp klar talang för dem uppgifter vi ställdes inför längs vägen, och somliga visade bara upp en extrem rastlöshet hahaha...kan inte för mitt liv begripa hur man kan gå en mil (duktigt berusad) för att när vi nått målet stå och skutta och stampa på stället. Kanske saknas känsel i benen eller nått, men underhållande var det i alla fall. Efter avklarat uppdrag bjöds det på trevlig underhållning av en sångfågel vars namn jag tappat bort tyvärr, sedan begav vi oss alla till den lokala pizzerian för lite varm mat och Mintu =) Eftermiddagen hängde vi hemma hos Erik, fast han gick och blev sjuk stackars, en otrevlig öroninflammation (hoppas du kryar på dig vännen) Sedan börjades pimpningen...dvs duschning och div sminkning inför kvällens fest i bygdegården. Tänka sig alla lyckades ta sig dit i år, lagom onyktra denna gången hihi. Kvällen blev dock inte långvarig för mig och Max, vi var något trötta efter 1,4 mils vandring. Räddningen var Loka, en syster till Max som tog oss hem till Max trygga vrå för en god natt sömn. Och där var årets DALSTORPSPROMENAD avklarad. Tyvärr saknades 2 debutanter i år, men nästa år har dem obligatorisk närvaro helt enkelt, inga ursäkter ingen pardon.

Annars så leker livet minsann, ensamheten är som bortblåst och jag välkomnar tvåsamheten med öppna armar. Att du finns här när jag kommer hem gör att jag blir alldeles varm i hjärtat...Tack för att du finns i mitt liv Max, Jag älskar dig!

I lördags for vi till Per för att hämta det lamm jag hade beställt, så vi fick hjälpa till att stycka det i bra bitar så man kan tillaga dem sen, strax över ett kilo färs blev det med mums. Så igår så när jag kom hem så hade Max tänkt sig att göra lammgryta, sagt och gjort och efter lite jävlaranamma så blev det en underbar mustig gryta, jag bara åt och åt fanns ingen hejd på mig. Galet gott var det i alla fall. Och nu på morgonen kommer Tina och hämtar alla ben som blev över från lammet så hundrackarn Rizk kan få sig något gott med.

Over and out, Ms Evs