Första intrycket...

...är inte alltid det rätta. Man kanske ser något, i tidningen, på nätet eller ute bland allmänheten, man får ett intryck och man bildar sig en tanke om det man sett. Att första känslan man får kanske är rätt, för känslor har sällan fel, men intrycket man fick kanske inte alltid är det som håller i hop historien. Det verkar inte finnas något universalt sätt att förmedla sin tanke på så att alla uppfattar det på rätt sätt. Många kan bli stötta och förbannade medans andra tror det kanske är ett skämt. Sen finns det ju dem som stenhårt håller på sin åsikt från sitt första intryck, utan att ens försöka höra, lyssna, se eller ta reda på rätt fakta i frågan.

Det är svårt att erkänna för sig själv att man börjar bli en smula folkskygg. Speciellt i mitt yrke, då jag har hand om retur och reklamationsärenden på en stor elektronikfirma. Jag blir nästan varje dag fundersam över det faktum att vi alla tillhör mänskligheten. För många människor jag stöter på kan man nästan tro dem är en underart, eller någon form av bortbyting, vad vet jag. Visst är jag medveten om att lilla Sverige kallas för lilla landet Lagom, med mellanmjölksyndrom. Men vart tog folkvettet, artigheten och logiken vägen?

På jobbet har vi lärt oss att "see trough the eyes of the customer" och visst jag kan sätta mig in i kundens känsla när något gått på tok med deras produkter, jag har själv haft produkter i behov av service så jag förstår absolut känslan. Men när mina och mina chefers befogenheter tagit slut och det enda som är kvar är Sveriges rikes lag, då är det svårt att hjälpa kunden. Självklart gör vi många undantag i specifika fall, tex om det tagit lång tid, eller om det krånglat på något sätt. Men då förvandlas många människor från just medmänniskor till spottande, fräsande, svärande, skrikande, hotande och rent ut sagt för jävliga "ting".

Det är nu år 2010, utveckligen av "döda"-ting (tex, bilar, hemelektronik etc) har gått framåt med rasande fart under 1900-talet. Men vem tog tag i människorna, vem tog bort vett och etikett från schemat i skolan, vart tog ämnet etik vägen? Varför åker folk bara förib en olycka, varför går folk förbi när någon blir misshandlad, vem ingriper inte när dem ser barn och djur skadas? Känns som vi har tappat bort våran värdighet, är vi värda att vara jordens mest intelligenta varelse? Man kan ju börja undra ibland.

Tänk på hur ni behandlar eran medmänniska/djur, hur vill du själv bli behandlad? Jag vet i alla fall att jag vill bli behandlad med respekt, för det är så jag behandlar dem personer jag möter. Ska man absolut ta ut sin ilska på något så gå ut i skogen och hugg lite ved, det finns alltid någon som behöver lite ved att värma sig med. Känns som jag skulle kunna babbla på i ämnet i flera timmar till men nu är jag rätt så uttömd.

Be well.... MsEvs