Arbogamamman

Jag skrev en kommentar i hennes blogg här för några dagar sedan, och fick svar =) Så här skrev jag och svaret står nedan. Jag har läst hennes bok, vill ni läsa den får ni låna den av mig.

Hej Emma

Läser din bok om kvällarna. Jag känner igen det du skriver i boken om att "varför gråter inte jag". Jag har förlorat 3 av mina närmaste på mindre än 10 år, varav en dotter i magen i 9onde månaden. Dem två andra av självmord. Men jag grät inte, inte försen långt senare, när allt med begravningar och sådant var överstökat, i vissa fall flera veckor senare. Då kom sorgen och tårarna. Har stora svårigheter idag att ta mig i väg till minneslunderna för att det smärtar så. Min dotters minneslund har jag inte besökt på 3-4 år.
Men det är inget fel på "oss" för olika personer reagerar olika, det finns lika många sätt att reagera som det finns människor på jorden.

Vad ska jag egentligen säga till dig, du har nog fått höra det mesta. Hur som helst har du inspirerat mig till att fortsätta se framåt och inte definera mig själv som ett trasigt offer, utan att jag faktiskt är en glad och social varelse. TACK för att du är du och att du inte är rädd att visa det. Keep up the good work.

Kram E

Emmas svar:

"Det är klart att jag läste sin kommentar! :0) TACK! För den!
Jag är så ledsen för dina egna förluster. Jag blir glad av att höra att vi är fler som har förutsättningar att fortsätta leva efter en ellet fler tragedier."

Hon är en riktig inspirationskälla tycker jag för personer som har mist sina närstående.

http://blogg.aftonbladet.se/arbogamamman

Over and out. MsEvs