Uppåtochneråt

Uppåt är:

Att i morgon fyller min härliga farmor Britta 80 år. Hon är verkligen en stålfarmor, hon har cyklat överallt hela sitt liv, aldrig haft körkort. Har sedan min far var liten bott på 4de våningen utan hiss, tills för något år sedan då hon flyttade ner till 2a våningen. Hon är min absoluta förebild när det kommer till matlagning, en otrolig gourmand. (som tur är har jag fått ärva en del härliga recept). På torsdag åker jag och Max ner till Köpenhamn för ett härligt 80 års kalas för min farmor, det ska bli så galet underbart =)

Neråt är:

Insikten att Farmor faktiskt är 80 år i morgon. Så länge jag kan minnas har hon ju alltid varit full av krut och jävlaranamma. Men det är hon ju inte lika mycket längre, även om man hemskt gärna skulle önska att det var så. Ont i armar och ben, och en syn som blir sämre och sämre ju längre månaderna går. Min Farmor är den enda (så som jag känner det) som har stått på min sida i div familjdispyter som har utspelats genom åren. Vem ska nu göra det den dagen Farmor inte finns mer? En klok person sade till mig "När det händer får du definitivt vara vuxen på egen hand." Hon tog oss alltid med på tivoli, Bakken, bio och båtfärder när vi kom jag och min bror. Men nu orkar hon inte följa med mer. Kommer alla dem här sakerna att kännas vemodiga att göra i framtiden? Farmor är en av mina största klippor här i livet, och jag ser fram emot din 90 års dag =)

Uppåt är:

På jobbet, kunderna känns (trots novemberväder) mycket trevligare. Det kan ju bero på att vi har lossat på våra köpvillkor en hel del, och att vi har fått mer befogenheter att oftast kunna hjälpa kunderna på en gång, så dem slipper vänta 2-3 veckor på en service. Många kunder igår kom och sade många trevliga berömande ord som värmde riktigt gott, och så växte man ju så klart flera meter, stöddig som man kan bli =) Antar det är mycket tack vare våran butikschef, som är riktigt riktigt bra. Ett superbra utvecklingssamtal hade vi med, jag känner mig riktigt nöjd med det.

Neråt är:

Människor i vissa positioner som kanske skulle tänka över om dem verkligen sitter rätt. Finns vissa som inte borde arbeta med folk. Dem kanske skulle passa bättre med uppgifter där det inte innebär att man har kontakt med övriga personer inom företaget.

Uppåt är:

Att Max är det bästa jag vet. Helt utan tvekan kommer jag nog vara förälskad i honom hela livet ut. Så här bra har jag inte mått på många många år, tack goding för att du finns.
Mer uppåt är att goda vänner har valt att komma tillbaka till hemstaden deras, det kommer kännas gott att ha dem här i närheten igen, det var allt lite tomt dem åren ni var borta. Välkommen hem familjen Eisen/Fink. Ännu mera uppåt är att Galin nog stannar, jag tycker om att ni mina goa vänner är tätt omkring mig, mer sånt =)

Neråt är:

Att Galins farfar har ryckts bort, må han vila i frid.
Att jag på något underligt vis börjar känna mig som bortprioriterad av vissa personer som påstås vara delar av min familj, sådana som jag egentligen ska vara den allra första prioritet för. Men när dessa personer dyker upp 2 gånger på 4 år (och endast pga att man hade vägarna förbi) så känns det inte längre som man är deras prioritet. Har varit med om att samma personer som suttit i mitt kök och sagt att jag inte hälsar på tillräckligt ofta. Var ska man dra den slutsatsen? (och saken tillhör att jag varje gång jag varit i krokarna åkt in för att se om dem är hemma, vilket 90% av fallen inte varit så. Jag har försökt, jag har ringt, jag har hälsat på och nu ger jag upp)

Over and out, Ms Evs