Entusiasm...

...är en finurlig ting. Jag har kommit på mig själv bli väldigt fashinerad över entusiastiska personer. Detta tog sin fart när jag mötte en väldigt trevlig god vän för första gången. Visst har jag ett intresse för hans, men ett sådant brinnande intresse som han uppvisar är nog väldigt sällsynt har jag nog tänkt. Måste nästan det vara annars skulle man nog ha träffat på fler folk av den sorten. Hur som helst så önskar jag ibland att jag kanske verkligen "brann" för något eller någon för den delen. Men å andra sidan är jag mer utav typen att jag vill veta lite om mycket, och inte hamna i något slags insnöat läge där jag bara kan fokusera på en sak, som då min gode vän kan göra. Men ändå avundas jag honom då han kan bara smälta in i det han gör och inte bry sig om omvärlden eller vad andra ska tycka. Däremot saknar jag nog fler entusiastiska personer i min närhet, några som verkligen kan utstråla ett brinnande intresse för deras hobby eller arbete, för tro mig gott folk så är det upplyftande att ha dem nära inpå. Man får en riktig kick och en dos av levnadsglädje när man umgås med dem. Även fast ämnet dem brinner för inte intresserar dig en smula ens så blir man intressrad bara för dem visar upp riktigt mycket entusiasm. På så sätt har jag lärt mig mycket inte bara om livet men om vackra gamla rostiga VW-bussar...sussa gottigt. Kram E

ps. Tror dock jag lyckats få en båtentusiast att inte sälja båten. Lycka för mig då det ev innebär goa lugna och avkopplande dagar på sjön i sommar.