Nja inget nyårslöfte, men mer ett löfte om en bättre hälsostatus, som den ser ut nu är den under all kritik. Något måste göras och det är fort. Måste på någotvis lära mig trotsa all oregelbundna tider som jag har på jobbet, och alla "sug" som dyker upp som oftast. Har återigen skrivit in mig på viktklubb.se, får se hur det går denna gången. Har dessutom ingen dator hemma än på ett tag så det ska bli spännande, får hoppas jag kan sitta på min rast på jobbet och fylla i det man ska på sidan.
Igår var en underbar dag, Max och jag slappade i soffan med lite X-box och tv, sen for vi till den Indiska restaurangen Yoghi i Borås som har världens godaste indiska mat =) Efter det blev det en hel del ordbajsande på ica i stan då vi stötte samman med Candy och Edgar. Alltid lika trevligt att prata film jämte frysdisken haha. Hela dagen hade Max pratat om att vi skulle gå och se på bio, och då Sherlock Holmes, men när vi kom fram till bion så hade han visst köpt biljetter till Avatar. Sci-Fi, fantasy och annat bjäfs är sällan min melodi, men Avatar var en sevärd film, jag brydde mig inte så mycket om specialeffekterna men tyckte handlingen var rätt så söt =)
Tack goaste Max för en underbar helg. Pussen på dig.
Over and out, MsEvs
Sunday, January 10, 2010
Friday, December 18, 2009
Ovärdeligt ömhetsbevis...
Ella min minsta brorsdotter gav mig en ordentlig "hej då"-kram när vi skulle säga hej då förra helgen i Gällstad, det kommer värma mitt hjärta lääääänge. I somras när vi möttes upp i Hunnebostrand så var hon rätt så lugn och hade inga problem med att vara med varken faster eller farmor. Men i oktober när vi hälsade på Lova på hennes födelsedag, då var Ella lite reserverad och ville inte alls varken kramas eller prata med faster, kanske är hon inne i en mammaperiod. Men hur som helst, vi möttes alla upp på Hotell Bogesund 12/12 för ett underbart julbord och härligt sällskap av familjen Broberg/Nilsson. Tack för det =)
Dagen efter skulle Gällstad utforskas så klart, jag och mor har väl tjatat om det stället länge nu så somliga var väl lite nyfikna på hur det var. Där strosade vi omkring en stund och avslutade med en härlig fika. Därefter väntade hemfärd för familjerna från norr. Jag närmade mig Ella lite försiktigt och frågade denna härliga 1åring om faster fick en hej då-kram, och det fick jag, en låååång härlig kram, underbart =)
Har tidigare känt mig avigt inställd till kramande, men har väl insett nu på gamla dar hur mycket det verkligen värmer. Av Candy får man alltid en kram, vare sig man vill eller inte, lika så Edgar är sån. Galin skulle man kunna plocka upp och ruska om lite så där på skoj, för hon är så go, Gia min pärla dig skulle jag kunna krama i flera timmar i sträck.
Och så klart Max, dig vill jag inte ens släppa taget om alls någonsin. Ella och Lova kommer jag stjäla så många kramar som jag vill ha, hihi
Är man kramgo så ska man kramas helt enkelt =)
Over and out, Ms Evs
Dagen efter skulle Gällstad utforskas så klart, jag och mor har väl tjatat om det stället länge nu så somliga var väl lite nyfikna på hur det var. Där strosade vi omkring en stund och avslutade med en härlig fika. Därefter väntade hemfärd för familjerna från norr. Jag närmade mig Ella lite försiktigt och frågade denna härliga 1åring om faster fick en hej då-kram, och det fick jag, en låååång härlig kram, underbart =)
Har tidigare känt mig avigt inställd till kramande, men har väl insett nu på gamla dar hur mycket det verkligen värmer. Av Candy får man alltid en kram, vare sig man vill eller inte, lika så Edgar är sån. Galin skulle man kunna plocka upp och ruska om lite så där på skoj, för hon är så go, Gia min pärla dig skulle jag kunna krama i flera timmar i sträck.
Och så klart Max, dig vill jag inte ens släppa taget om alls någonsin. Ella och Lova kommer jag stjäla så många kramar som jag vill ha, hihi
Är man kramgo så ska man kramas helt enkelt =)
Over and out, Ms Evs
Tuesday, November 24, 2009
Uppåtochneråt
Uppåt är:
Att i morgon fyller min härliga farmor Britta 80 år. Hon är verkligen en stålfarmor, hon har cyklat överallt hela sitt liv, aldrig haft körkort. Har sedan min far var liten bott på 4de våningen utan hiss, tills för något år sedan då hon flyttade ner till 2a våningen. Hon är min absoluta förebild när det kommer till matlagning, en otrolig gourmand. (som tur är har jag fått ärva en del härliga recept). På torsdag åker jag och Max ner till Köpenhamn för ett härligt 80 års kalas för min farmor, det ska bli så galet underbart =)
Neråt är:
Insikten att Farmor faktiskt är 80 år i morgon. Så länge jag kan minnas har hon ju alltid varit full av krut och jävlaranamma. Men det är hon ju inte lika mycket längre, även om man hemskt gärna skulle önska att det var så. Ont i armar och ben, och en syn som blir sämre och sämre ju längre månaderna går. Min Farmor är den enda (så som jag känner det) som har stått på min sida i div familjdispyter som har utspelats genom åren. Vem ska nu göra det den dagen Farmor inte finns mer? En klok person sade till mig "När det händer får du definitivt vara vuxen på egen hand." Hon tog oss alltid med på tivoli, Bakken, bio och båtfärder när vi kom jag och min bror. Men nu orkar hon inte följa med mer. Kommer alla dem här sakerna att kännas vemodiga att göra i framtiden? Farmor är en av mina största klippor här i livet, och jag ser fram emot din 90 års dag =)
Uppåt är:
På jobbet, kunderna känns (trots novemberväder) mycket trevligare. Det kan ju bero på att vi har lossat på våra köpvillkor en hel del, och att vi har fått mer befogenheter att oftast kunna hjälpa kunderna på en gång, så dem slipper vänta 2-3 veckor på en service. Många kunder igår kom och sade många trevliga berömande ord som värmde riktigt gott, och så växte man ju så klart flera meter, stöddig som man kan bli =) Antar det är mycket tack vare våran butikschef, som är riktigt riktigt bra. Ett superbra utvecklingssamtal hade vi med, jag känner mig riktigt nöjd med det.
Neråt är:
Människor i vissa positioner som kanske skulle tänka över om dem verkligen sitter rätt. Finns vissa som inte borde arbeta med folk. Dem kanske skulle passa bättre med uppgifter där det inte innebär att man har kontakt med övriga personer inom företaget.
Uppåt är:
Att Max är det bästa jag vet. Helt utan tvekan kommer jag nog vara förälskad i honom hela livet ut. Så här bra har jag inte mått på många många år, tack goding för att du finns.
Mer uppåt är att goda vänner har valt att komma tillbaka till hemstaden deras, det kommer kännas gott att ha dem här i närheten igen, det var allt lite tomt dem åren ni var borta. Välkommen hem familjen Eisen/Fink. Ännu mera uppåt är att Galin nog stannar, jag tycker om att ni mina goa vänner är tätt omkring mig, mer sånt =)
Neråt är:
Att Galins farfar har ryckts bort, må han vila i frid.
Att jag på något underligt vis börjar känna mig som bortprioriterad av vissa personer som påstås vara delar av min familj, sådana som jag egentligen ska vara den allra första prioritet för. Men när dessa personer dyker upp 2 gånger på 4 år (och endast pga att man hade vägarna förbi) så känns det inte längre som man är deras prioritet. Har varit med om att samma personer som suttit i mitt kök och sagt att jag inte hälsar på tillräckligt ofta. Var ska man dra den slutsatsen? (och saken tillhör att jag varje gång jag varit i krokarna åkt in för att se om dem är hemma, vilket 90% av fallen inte varit så. Jag har försökt, jag har ringt, jag har hälsat på och nu ger jag upp)
Over and out, Ms Evs
Att i morgon fyller min härliga farmor Britta 80 år. Hon är verkligen en stålfarmor, hon har cyklat överallt hela sitt liv, aldrig haft körkort. Har sedan min far var liten bott på 4de våningen utan hiss, tills för något år sedan då hon flyttade ner till 2a våningen. Hon är min absoluta förebild när det kommer till matlagning, en otrolig gourmand. (som tur är har jag fått ärva en del härliga recept). På torsdag åker jag och Max ner till Köpenhamn för ett härligt 80 års kalas för min farmor, det ska bli så galet underbart =)
Neråt är:
Insikten att Farmor faktiskt är 80 år i morgon. Så länge jag kan minnas har hon ju alltid varit full av krut och jävlaranamma. Men det är hon ju inte lika mycket längre, även om man hemskt gärna skulle önska att det var så. Ont i armar och ben, och en syn som blir sämre och sämre ju längre månaderna går. Min Farmor är den enda (så som jag känner det) som har stått på min sida i div familjdispyter som har utspelats genom åren. Vem ska nu göra det den dagen Farmor inte finns mer? En klok person sade till mig "När det händer får du definitivt vara vuxen på egen hand." Hon tog oss alltid med på tivoli, Bakken, bio och båtfärder när vi kom jag och min bror. Men nu orkar hon inte följa med mer. Kommer alla dem här sakerna att kännas vemodiga att göra i framtiden? Farmor är en av mina största klippor här i livet, och jag ser fram emot din 90 års dag =)
Uppåt är:
På jobbet, kunderna känns (trots novemberväder) mycket trevligare. Det kan ju bero på att vi har lossat på våra köpvillkor en hel del, och att vi har fått mer befogenheter att oftast kunna hjälpa kunderna på en gång, så dem slipper vänta 2-3 veckor på en service. Många kunder igår kom och sade många trevliga berömande ord som värmde riktigt gott, och så växte man ju så klart flera meter, stöddig som man kan bli =) Antar det är mycket tack vare våran butikschef, som är riktigt riktigt bra. Ett superbra utvecklingssamtal hade vi med, jag känner mig riktigt nöjd med det.
Neråt är:
Människor i vissa positioner som kanske skulle tänka över om dem verkligen sitter rätt. Finns vissa som inte borde arbeta med folk. Dem kanske skulle passa bättre med uppgifter där det inte innebär att man har kontakt med övriga personer inom företaget.
Uppåt är:
Att Max är det bästa jag vet. Helt utan tvekan kommer jag nog vara förälskad i honom hela livet ut. Så här bra har jag inte mått på många många år, tack goding för att du finns.
Mer uppåt är att goda vänner har valt att komma tillbaka till hemstaden deras, det kommer kännas gott att ha dem här i närheten igen, det var allt lite tomt dem åren ni var borta. Välkommen hem familjen Eisen/Fink. Ännu mera uppåt är att Galin nog stannar, jag tycker om att ni mina goa vänner är tätt omkring mig, mer sånt =)
Neråt är:
Att Galins farfar har ryckts bort, må han vila i frid.
Att jag på något underligt vis börjar känna mig som bortprioriterad av vissa personer som påstås vara delar av min familj, sådana som jag egentligen ska vara den allra första prioritet för. Men när dessa personer dyker upp 2 gånger på 4 år (och endast pga att man hade vägarna förbi) så känns det inte längre som man är deras prioritet. Har varit med om att samma personer som suttit i mitt kök och sagt att jag inte hälsar på tillräckligt ofta. Var ska man dra den slutsatsen? (och saken tillhör att jag varje gång jag varit i krokarna åkt in för att se om dem är hemma, vilket 90% av fallen inte varit så. Jag har försökt, jag har ringt, jag har hälsat på och nu ger jag upp)
Over and out, Ms Evs
Monday, October 5, 2009
Återvändandet...
...gick hyffsat smärtfritt, några var lite sena, men det gick bra. Så länge man har humöret på topp så går ju allt att lösa oftast =)
Tidig lördag morgon (26/9) begav vi oss iväg från Eriks lägenhet, spända av förväntan och vagnen full av alkohol. Vi gick den dryga kilometern mot bygdegården där det väntade registrering, betalning och uppdelning av lag. Vårat lag fick heta Porås (dock var inte jag inblandad i det beslutet, då jag inte på något vis har finsktalande släktingar, skyller på bröderna Mäkelä i detta beslut.) Något kall snålblåst fick vi uppleva första biten innan vi gick in i den djupa skogen där man fick lite lä, men med lite cider och öl i kroppen så höll man sig duktigt varm ändå, gott var det med att ha med sig någon som man kunde stjäla en kram av då och då hihi. Några visade upp en väldigt allmänbildning då det kom till frågorna och en del visade upp klar talang för dem uppgifter vi ställdes inför längs vägen, och somliga visade bara upp en extrem rastlöshet hahaha...kan inte för mitt liv begripa hur man kan gå en mil (duktigt berusad) för att när vi nått målet stå och skutta och stampa på stället. Kanske saknas känsel i benen eller nått, men underhållande var det i alla fall. Efter avklarat uppdrag bjöds det på trevlig underhållning av en sångfågel vars namn jag tappat bort tyvärr, sedan begav vi oss alla till den lokala pizzerian för lite varm mat och Mintu =) Eftermiddagen hängde vi hemma hos Erik, fast han gick och blev sjuk stackars, en otrevlig öroninflammation (hoppas du kryar på dig vännen) Sedan börjades pimpningen...dvs duschning och div sminkning inför kvällens fest i bygdegården. Tänka sig alla lyckades ta sig dit i år, lagom onyktra denna gången hihi. Kvällen blev dock inte långvarig för mig och Max, vi var något trötta efter 1,4 mils vandring. Räddningen var Loka, en syster till Max som tog oss hem till Max trygga vrå för en god natt sömn. Och där var årets DALSTORPSPROMENAD avklarad. Tyvärr saknades 2 debutanter i år, men nästa år har dem obligatorisk närvaro helt enkelt, inga ursäkter ingen pardon.
Annars så leker livet minsann, ensamheten är som bortblåst och jag välkomnar tvåsamheten med öppna armar. Att du finns här när jag kommer hem gör att jag blir alldeles varm i hjärtat...Tack för att du finns i mitt liv Max, Jag älskar dig!
I lördags for vi till Per för att hämta det lamm jag hade beställt, så vi fick hjälpa till att stycka det i bra bitar så man kan tillaga dem sen, strax över ett kilo färs blev det med mums. Så igår så när jag kom hem så hade Max tänkt sig att göra lammgryta, sagt och gjort och efter lite jävlaranamma så blev det en underbar mustig gryta, jag bara åt och åt fanns ingen hejd på mig. Galet gott var det i alla fall. Och nu på morgonen kommer Tina och hämtar alla ben som blev över från lammet så hundrackarn Rizk kan få sig något gott med.
Over and out, Ms Evs
Tidig lördag morgon (26/9) begav vi oss iväg från Eriks lägenhet, spända av förväntan och vagnen full av alkohol. Vi gick den dryga kilometern mot bygdegården där det väntade registrering, betalning och uppdelning av lag. Vårat lag fick heta Porås (dock var inte jag inblandad i det beslutet, då jag inte på något vis har finsktalande släktingar, skyller på bröderna Mäkelä i detta beslut.) Något kall snålblåst fick vi uppleva första biten innan vi gick in i den djupa skogen där man fick lite lä, men med lite cider och öl i kroppen så höll man sig duktigt varm ändå, gott var det med att ha med sig någon som man kunde stjäla en kram av då och då hihi. Några visade upp en väldigt allmänbildning då det kom till frågorna och en del visade upp klar talang för dem uppgifter vi ställdes inför längs vägen, och somliga visade bara upp en extrem rastlöshet hahaha...kan inte för mitt liv begripa hur man kan gå en mil (duktigt berusad) för att när vi nått målet stå och skutta och stampa på stället. Kanske saknas känsel i benen eller nått, men underhållande var det i alla fall. Efter avklarat uppdrag bjöds det på trevlig underhållning av en sångfågel vars namn jag tappat bort tyvärr, sedan begav vi oss alla till den lokala pizzerian för lite varm mat och Mintu =) Eftermiddagen hängde vi hemma hos Erik, fast han gick och blev sjuk stackars, en otrevlig öroninflammation (hoppas du kryar på dig vännen) Sedan börjades pimpningen...dvs duschning och div sminkning inför kvällens fest i bygdegården. Tänka sig alla lyckades ta sig dit i år, lagom onyktra denna gången hihi. Kvällen blev dock inte långvarig för mig och Max, vi var något trötta efter 1,4 mils vandring. Räddningen var Loka, en syster till Max som tog oss hem till Max trygga vrå för en god natt sömn. Och där var årets DALSTORPSPROMENAD avklarad. Tyvärr saknades 2 debutanter i år, men nästa år har dem obligatorisk närvaro helt enkelt, inga ursäkter ingen pardon.
Annars så leker livet minsann, ensamheten är som bortblåst och jag välkomnar tvåsamheten med öppna armar. Att du finns här när jag kommer hem gör att jag blir alldeles varm i hjärtat...Tack för att du finns i mitt liv Max, Jag älskar dig!
I lördags for vi till Per för att hämta det lamm jag hade beställt, så vi fick hjälpa till att stycka det i bra bitar så man kan tillaga dem sen, strax över ett kilo färs blev det med mums. Så igår så när jag kom hem så hade Max tänkt sig att göra lammgryta, sagt och gjort och efter lite jävlaranamma så blev det en underbar mustig gryta, jag bara åt och åt fanns ingen hejd på mig. Galet gott var det i alla fall. Och nu på morgonen kommer Tina och hämtar alla ben som blev över från lammet så hundrackarn Rizk kan få sig något gott med.
Over and out, Ms Evs
Monday, September 21, 2009
Pablo Francisco...
var fantastiskt, alla ni som inte var där missade någonting väldigt stort =) Skrattade oavbrutet i 2 timmar åt honom och hans komikerkollegor. Bäst tyckte jag om när han skämtade om SmartCars, han hade tydligen aldrig sett sådana förrut hehe men då skrattade jag så jag grät =)
Tack Galin för trevligt sällskap med en god middag innan, även ett stort tack för att du tog med skogens guld hit för en härlig kantarellsupé =)
Nu har jag en veckas semester att se fram emot, har ju varit förkyld i typ en vecka nu så det är skönt att få vila upp sig lite efter den pärsen. Tänkte försöka ta tag i mitt kök, ska ju tapetsera om där inne så det ser lite freshare ut. Så strax bär det iväg för spackelshopping whohoo...
Viktig fikastund blir det även på onsdag..hua, men det ska nog gå fint =)
Krampåre
Tack Galin för trevligt sällskap med en god middag innan, även ett stort tack för att du tog med skogens guld hit för en härlig kantarellsupé =)
Nu har jag en veckas semester att se fram emot, har ju varit förkyld i typ en vecka nu så det är skönt att få vila upp sig lite efter den pärsen. Tänkte försöka ta tag i mitt kök, ska ju tapetsera om där inne så det ser lite freshare ut. Så strax bär det iväg för spackelshopping whohoo...
Viktig fikastund blir det även på onsdag..hua, men det ska nog gå fint =)
Krampåre
Tuesday, August 25, 2009
Vardagen...
...har åter kommit efter all semesterfrensi. Jag saknar semestern... Min sommar har varit underbar, jag fick ju träffa mannen i mitt liv så klart. Hela sommaren har vi spenderat så mycket tid vi har kunnat med varandra för att lära känna varandra mer. Men nu har ju vardagen kommit, vi har börjat jobba ordentligt igen och kan nu bara ses lite då och då. Jag saknar honom väldigt mycket, min säng känns liksom mer tom än någonsin när han inte är här. Men som tur är det inte ett jätteavstånd mellan oss så det går ju att ses om man vill även mitt i veckorna.
Inom en snar framtid är ingenting längre sig likt...Flera stora förändringar är på G, varav en sker i morgon och det andra kanske redan till helgen.
Mamma har sålt sin kiosk! I 3 år har hon slitit för att göra den till en knytpunkt i Målsryd centrum. Och det tycker jag nog hon har lyckats med. Innan var den grådassig med tråkiga gråa bänkar, ett ganska dystert utseende. Men idag är den solgul, men nya fresha bänkar och ett mer inbjudande utseende. Bra jobbat Morsan =) Önskar dig all lycka till nu när du ska ge dig iväg mot nya äventyr så klart.
En annan stor händelse som är riktigt rolig är att bästaste Galin nu har valt bort östkusten mot bästkusten =) Blå stjärnan tyckte dem behövde henne mer än Läckeby och det är jag oerhört tacksam över. Ska bli galet roligt att ha henne nära inpå, så man kan hålla ett öga på henne =) Önskar Malin och Kosmos välkommen hem...
Och snart är det ju dags för den årliga Dalstorpsmarchen =) Fler och fler deltagare får vi ihop varje år vilket är galet roligt. Ska bli superskoj att ha Candy med i år som debutant. Och Max så klart =) Vi ses i Dalstorp
Over and out Ms Evs
Inom en snar framtid är ingenting längre sig likt...Flera stora förändringar är på G, varav en sker i morgon och det andra kanske redan till helgen.
Mamma har sålt sin kiosk! I 3 år har hon slitit för att göra den till en knytpunkt i Målsryd centrum. Och det tycker jag nog hon har lyckats med. Innan var den grådassig med tråkiga gråa bänkar, ett ganska dystert utseende. Men idag är den solgul, men nya fresha bänkar och ett mer inbjudande utseende. Bra jobbat Morsan =) Önskar dig all lycka till nu när du ska ge dig iväg mot nya äventyr så klart.
En annan stor händelse som är riktigt rolig är att bästaste Galin nu har valt bort östkusten mot bästkusten =) Blå stjärnan tyckte dem behövde henne mer än Läckeby och det är jag oerhört tacksam över. Ska bli galet roligt att ha henne nära inpå, så man kan hålla ett öga på henne =) Önskar Malin och Kosmos välkommen hem...
Och snart är det ju dags för den årliga Dalstorpsmarchen =) Fler och fler deltagare får vi ihop varje år vilket är galet roligt. Ska bli superskoj att ha Candy med i år som debutant. Och Max så klart =) Vi ses i Dalstorp
Over and out Ms Evs
Wednesday, August 12, 2009
Lycklig? Jajamensan =)
Lyckan sprider sig som små rysningar i kroppen nu, det pirrar i magen hela tiden verkligen. Det spritter till i hela mig när jag känner av vibrationerna från ett sms från dig, blir helt varm inombords när du sitter där på andra sidan matbordet och ser rätt in i mina ögon och min själ...
Att få ha träffat dig är bland det bästa som kan ha hänt, var så säker! Vem kunde ana att det fanns någon därute som kunde göra mig så här lycklig som jag är nu? Själv hade jag nog börjat tvivla lite, men ack så fel jag hade. Vi har funnit tvåsamheten...
Tack Gos för att du är här <3
Subscribe to:
Posts (Atom)
