Känslan...

...som infinner sig när livet är på väg att lämna kroppen, känns nästan bokstavligen talat som att livet rinner ur, ur en propp någon just pilla ur. Som pluggen i botten av en båt. En känsla som säkert många med mig har fått känna på. Kanske en klyscha, men livet passerar verkligen förbi ögonen som en revy, samtidigt som man får en insikt att "oj va livet är skört"
Med den insikten har jag försökt styra upp mitt liv till det bästa på mitt sätt. Att kanske ägna mig lite åt fysisk träning att kanske äta lite nyttigare, att sätta mig ner med mina nära och kära och verkligen uppskatta deras närhet samt känslan att dem faktiskt vill ha mig där.

Famlar i mörker just nu, önskar jag kunde hjälpa men blir hela tiden bortmotad eller emotsagd. Känslan av att ge upp känner jag är nästan likvärdig med känslan när livet rinner ur en. Jag Ger Upp Nu. För jag kan inte och kommer förmodligen aldrig kunna prata med dig så du förstår... men jag kanske inte förstår dig heller?

Mina nära och kära, jag lovar Er att jag ska bli bättre på att lyfta luren och lära mig lyssna, det betyder så mycket när någon man håller av bara slår en signal för att fråga "hur är det fatt". För mig är det guld värt.

Många kramar till alla Goa människor. Ms E